Catarina & Sven-Arne Bengtsson, Folkareds kvarn

Hur kom det sig att ni blev uppfödare?
Sven-Arne är uppvuxen här på Folkareds kvarn och hans släkt har brukat gården i fyra generationer. Catarina kommer inte från en lantbrukssläkt men har alltid varit intresserad av djur och gått på lantbruksskola. Vi ville gärna driva gården vidare efter Sven-Arnes föräldrar och tog över år 1993. Under flera år hade vi varit sugna på att ställa om till ekologiskt och i slutet av 90-talet märkte vi att det fanns en större efterfrågan på eko-varor, vilket bidrog till att vi tog steget till eko år 1999.

Hur har gården utvecklats?
Från början, det vill säga på 1700-talet, innebar ”Folkareds kvarn” en vattendriven kvarn där man som närboende lantbrukare kunde mala sin säd. Här fanns även ett par kor. På 1970-talet var man uppe i 8 kor och 12 grisar, och år 2008 valde vi att bygga till för att kunna utöka antalet kor till 70. I samma veva avvecklade vi grisverksamheten.
Vi odlar dessutom vall, spannmål och åkerböna vilket går som foder, och eftersom Catarina har sysslat med biodling sedan många år och tycker det är väldigt roligt och fascinerande har vi även bisamhällen på gården. De gör verkligen nytta hos oss, bland annat för pollinering av åkerbönorna.

Hur fungerar mjölkproduktionen hos er?
En väl fungerande kalvning är förstås viktig. En ko kalvar en gång om året och med vårt antal kor innebär det cirka 7–8 kalvningar i månaden. Vi ger kon möjlighet att kalva avskilt, inte minst för att kalven ska kunna få sin råmjölk. Vi vill att kalven direkt efter födsel ska få en god miljö, vilket för oss innebär dragfritt, torrt och med mycket strö. Eftersom det är KRAV-godkänd mjölkproduktion får kalvarna komjölk under tre månader.
För den mjölk vi säljer mjölkas kon med en slags robot som ger dem friheten att själva välja när de ska mjölkas. Själva mjölkningen sker inomhus men på sommarhalvåret är alla våra kor ute så mycket som möjligt då de inte mjölkas. Vi jobbar mycket med gräsbetet då och korna är duktiga på att hjälpa oss hålla öppna landskap. Något som vore intressant att prova är gräsbetesmjölk men det skulle innebära mindre mängd mjölk från kon och därmed en dyrare produkt, vilket det behöver finnas en efterfrågan på först och främst.

Vad är det bästa med att vara uppfödare?
Dels att få följa årstidernas växlingar, dels att man är relativt fri att planera sin dag. I stor usträckning kan man lägga upp arbetet som man vill och vissa dagar välja utefter vädret om man vill jobba mest inne eller ute. Visst händer det att man kämpar med att få tiden att räcka till och att man ibland har svårt att få ihop ledigheter exempelvis, men vi skulle inte vilja jobba med något annat.