Ljungskile slakteri ägs och drivs av makarna Sofia Magnusson och Henrik Svensson som bor granne med gården tillsammans med hund, katt, hästar och tre barn.
Sofia hade hunnit börja på sjuksköterskeprogrammet då hon tillsammans med Henrik startade upp slakteriet, och sedan fick fortsätta studier ersättas av slakt på heltid. De ville i första hand kunna slakta och stycka de egna lammen på gården och sälja köttet och skinnen själva, men idag slaktar de enbart andra uppfödares lamm.
De har tankar på att bygga ut för att kunna utöka produktionen och ha mer plats framförallt för styckningen, samtidigt som det är viktigt att behålla småskaligheten och det personliga.
Vad har ni för rutin inför slakten?
Uppfödarna kommer med djuren mellan kl 18-20 på kvällen. De får en egen box per besättning eftersom besättningar inte ska blandas. De serveras mat och vatten och när intaget är färdigt vid 20.00 är stallet väldigt lugnt och stilla. Det kan faktiskt vara ganska svårt att få upp djuren på morgonen, eftersom många blir så pass avslappnade.
Hur går slakten till?
Djuren tas in en i taget och bedövas med bultpistol. Sedan hängs slaktkroppen upp och kroppen töms på blod. Därefter tas skinnet, huvudet, fötterna och mag-och tarminnehåll bort, innan slaktkroppen vägs, muskler och fett klassas och kroppen stämplas. Sedan förs kroppen in i ett kylrum för att kylas ned och hängmöras.
Kan alla delar av djuret användas?
Ja, det mesta. Inälvor och skinn tas tillvara och säljs vidare, och huvud, ben och tarmar blir biogas.
Vad är det viktigaste att tänka på för en lyckad slakt som dels är skonsam för djuret men som i slutändan också ger ett bra kött?
Att det är lugn och ro i stallet, så djuret är lugnt när man ska hantera det. Ett djur som redan är stressat innan slakten har mycket sämre förutsättningar för att en lyckad slakt ska kunna genomföras. Vi försöker hantera djuren varsamt och så att de själva så mycket som möjligt ska kunna bestämma hur de vill röra sig. Sedan är det givetvis viktigt att avlivningen sker på ett korrekt sätt. Det är exempelvis viktigt att ha en extra bultpistol till hands, så att det inte påverkar djuret om något mot förmodan skulle gå fel.
Vad sysslar ni med, förutom själva slakten?
Vi arbetar med chark, styckning och skinn.
Vad tycker ni är det viktigaste för gemene man att känna till om hur ert slakteri fungerar?
Att vi har väldigt lång erfarenhet av det här. Henrik har jobbat med detta sedan början på 1990-talet och Sofia sedan början på 2000-talet. De som arbetar här ska veta vad de gör, de ska ha korrekt kompetens för det. Det är också väldigt viktigt för oss att djuren har det trivsamt, som att de har ordentligt med strö och mat och vatten. Det är trots allt levande varelser vi arbetar med, inte saker eller maskiner. Djuren ska behandlas korrekt och vi ska själva med gott samvete kunna säga att de har haft en bra sista tid.
