När Jan tog över gården fanns bara en handfull suggor och mjölkkor. Gården fungerade lika mycket som kollektiv som lantbruk. Genom åren har verksamheten utkristaliserats till den nuvarande ekologiska nötdjursuppfödningen som är Bohusläns största. Djuren har flyttat från den gamla ladugården till luftiga vinterstallar och under sommarhalvåret är de spridda i beteshagar på hela Bokenäset och på norra Orust. 2001 var Jan även med och bildade Gröna gårdar.

Hur kommer det sig att du blev uppfödare?

En gammal tradition som jag fört vidare. Jag tog över djurhållningen. Bedriver man dessutom lantbruk som jag gör är djurhållning väldigt självklart. Jag trivs naturligtvis med djuren, det är svårt att tänka sig utan dem.

Det finns ett intresse av att utveckla landsbygden till något hållbart, typ 200 år. Där har nötboskap och får en självklar plats, och varför inte dessutom ett grönsaksland mitt i hagen eller åkern.

Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?

Det är aldrig långtråkigt. Vädret är på sätt och vis arbetsgivaren. Man följer med årstiderna och får hela tiden anpassa sig och göra det bästa av det. Man blir tvingad till att ta beslut vilket jag tycker om.

På vilket sätt och varför är vallen så viktig för dig?

Det är någonting som börjar växa redan vid några plusgrader och ligger där och växer hela tiden så länge det är tillräckligt varmt och det finns ljus. När man plöjer och tvångsodlar är det långa tider då jorden ligger overksam och därmed utsatt för erosion och näringsläckage vilket inte är hållbart. Om man odlar ska det vara något som kan omvandla solens energi på bästa sätt. Vallen är nästan hela tiden verksam. Bara när man behöver lägga om vallen måste man röra jorden så på det sättet stör man ekosystemet minimalt. När man sedan måste odla något annat så är jorden väl förberedd för det. Jag vill också ha min vall så artrik som möjligt för ju artrikare, desto större potential.