Anders & Annika Bergman, Humlebäck

Gården har ju varit i din släkt länge, Anders – hur började det egentligen?
Farfars far Alexander köpte gården i slutet av 1800-talet på en tidningsannons med rubriken "17 stenfria tunnland".
Därefter har det köpts till en handfull angränsande gårdar, nån varje generation. Nu har vi drygt 50 hektar åker på 10 skiften, alla hägnade med betande djur i den 6-åriga växtföljden. Samt ca 15 ha naturbeten, delvis restaurerade från skog.
Två tredjedelar av åkrarna odlas med vallfoder, och en tredjedel med kulturspannmål så som dinkel, emmer och lantvete. Spannmålen förädlas i Åker & Äng, ett bolag som jag driver gemensamt med Per Fredriksson i Kestad, likasinnad Gröna gårdar-bonde.

Hur kommer det sig att ni utöver spannmål också valde att jobba med uppfödning?
Här har ju funnits kor, grisar, får och höns i alla tider. Mest mjölkkor, pappa gick över till en liten flock dikor i början av 90-talet. Vi la om till eko/KRAV när vi tog över, och lät den lilla flocken kor växa till sig till dagens besättning.
En ekologisk gård kräver i stort sett nån sorts djur för att funka hyfsat, utan en massa inköpta gödningsmedel. Kossorna gör även underverk med att hålla naturbeteshagarna fina.

Var det självklart att ni skulle föda upp ekologiskt på 100% gräs och örter?
Nej, egentligen inte. Vi får en del restprodukter från kvarnen när vi förädlar kulturspannmålen, och det har vi tidigare gett till djuren. När vi blev Gröna-gårdare så har vi fortsatt med tjurar i besättningen (istället för att göra stutar av dem). Tjurarna kvalar ju inte in som Gröna gårdar-kött så de ger vi en del spannmål i fodret, och så de säljs till annat slakteri. Kossor och kvigor däremot äter bara 100% gräs och örter.

Hur ser ni till att djuren får ett bra liv hela vägen?
Med en genomtänkt betesdrift sommarhalvåret trivs djuren och är trygga i etablerade grupper. Under vintern på stall har vi också fasta grupper, och gott om plats för djuren så det inte blir onödiga konfrontationer.

Vad önskar ni att fler visste innan de köper kött?
Att det kan skilja så mycket i olika uppfödningsmodeller - dels mellan Sverige och övriga världen, men även inom landet. Särskilt vad gäller klimatavtryck, mycket av det nötkött som föds upp runt om i världen och Sverige belastar klimatet – medan det finns små extensiva gårdar här som kanske till och med är klimatpositiva.

Vad ser ni för fördelar med att jobba med just oss på Gröna gårdar?
Ett helt annat engagemang och intresse från Gröna gårdar än vi får från andra slakterier och att vi får fina, glada djur. En dialog som vi inte haft tidigare. Och väldigt trevliga träffar med andra uppfödare. Dessutom många glada tillrop från släkt och vänner – Gröna gårdar har ett väldigt gott rykte.