Albin & Katarina Holmberg, Backgården Fölene

Hur kommer det sig att du blev uppfödare, Katarina?
Jag är ju uppväxt på gården och när mina föräldrar skulle gå i pension frågade de om vi var intresserade. Jörgen, som hade jobbat som bonddräng i sina tonår, nappade direkt! På den tiden var gården ekologisk men när vi övertog produktionen såg vi även till att KRAV-certifiera den. Vi ökade även upp antalet djur från de 30 djur som fanns på gården då, och har idag endast köttdjur.
De första två åren sambrukade vi ihop med våra föräldrar och det var väldigt värdefullt för oss att få ta del av deras kunskap. Vi hade också mycket samarbete med grannar, och har det till viss del fortfarande.

2002 började du och Jörgen leverera djur till oss, berätta mer om hur det blev så!
Att vi blev uppfödare åt Gröna gårdar kommer sig av ett studiebesök hos Jan Karlsson och ett handslag. Han sa att han hade ont om djur och då lovade Jörgen honom att leverera tio stycken, vilket vi också gjorde. Jörgen lockades av Jans filosofi kring uppfödning och kött.
Något år efter vi började samarbetet började vi ta hem köttlådor och sålde till slutkund. Vi har kunder som handlat från oss i över 10 år – det säger ju något!

Albin, du var ju bara 21 när du började driva gården ihop med Katarina. Var det självklart att du skulle ta över efter Jörgen?
Ja! Det har alltid varit självklart för mig att det är jordbruk jag vill hålla på med. Jag har varit med på gården ända sen jag var liten och eftersom jag har gjort mer och mer på gården senaste åren var det ett naturligt steg att ta över.
När jag gick i Naturbruksskolan i Töreboda kunde jag inte lägga lika mycket tid på gården, men direkt efter studenten 2023 såg vi till att öka upp antalet djur. Bland annat satsade vi på dikor för att inte vara beroende av kalvar utifrån.

Vilka fördelar ser ni med att föda upp ekologiskt och på bara gräs?
Vi tycker att det är bra med det ekologiska och att inte använda en massa gifter. Där är djuren en väldig fördel för spannmålsodlingen eftersom man får gödseln därifrån för att ge näring till odlingen.
En del av markerna är omöjliga eller olämpliga för rationellt brukande och då passar det bra med djur som kan beta och hålla marken öppen. Det känns också meningsfullt när man ser både odlingen och djuren växa och må bra på naturligt vis.

Hur ser man att ett djur mår bra, finns det några tecken?
Det är mer att man ser om djuret inte mår bra. Hängig, mager eller tufsig i pälsen eller så. Det gäller ju att ha ett djuröga också, och det är det inte alla som har.

Vad har ni för plan för gården framöver?
Det är svårt att säga en enda sak men vi hoppas kunna bli ännu mer självförsörjande, exempelvis genom att öka på med ännu fler dikor. På så vis kan vi ha alla kalvningarna själva på gården istället för att köpa in kalvar som vi gjorde förut. Vi vill också utveckla användandet av markerna för att öka lönsamheten.
Ett mål är också att Albin ska ta över gården helt på sikt. Vi har inte sagt några bestämda antal år, och fram till dess hjälps vi åt.