Årstiderna på gården

Årstiderna
Gemensamt för vår, sommar och höstperioderna är att vädret styr planeringen. Om våren kommer tidigt och betet börjar växa släpps också djuren ut tidigare. Detsamma gäller för hösten, varma höstar låter vi djuren gå ute längre, allt hänger på hur väl vädret tillåter betesmarkerna att växa. Under året sker tillväxtbedömningar av djuren på gårdarna där man bland annat väger dem för att se var de befinner sig i slaktmognadsprocessen. Om djuret väger som förväntat är det även ett kvitto på att djuret mår bra.

Våren
Våren är den årstid då cirkeln sluts och allting åter tar sin början. På flera av gårdarna är detta en tid då både korna och uppförarna väntar på att kalvarna ska komma och tillföra nytt liv. Kalvningsperioden innebär mycket passning för uppfödarna då det är viktigt att finnas tillgänglig för korna, men det är även en del pappersarbete då alla nya kalvar som föds ska rapporteras in till Jordbruksverket. Våren är också den tid då årets första blommor kommer upp ur markerna och slår ut i färg samtidigt som vi vänds mot solen som stiger högre 
på himlen och låter kvällarna ta plats i ljuset. Temperaturen klättrar sakta upp mot behagliga grader och 
så fort hagarna är tillräckligt torra och gröna öppnas de upp för djuren som släpps ut på bete.

Sommaren
Under sommarhalvåret går alla djur ute tillsammans och betar upp ängarnas gräs- och örtblandade blomster, på så sätt får de leva och växa i sakta mak i samklang med naturen utan press utifrån. För uppfödarna är sommaren en intensiv period där väderleksrapporten får styra planering av skörd, ständigt finns ett stilla hopp om ett varierat väder där både värme och väta krävs för att vallen ska växa sig frodig. I slutet av maj skördas vallen första gången, något som under sommarperioden sedan bör upprepas ett par gånger för att fodret ska täcka in djurens behov under vinterhalvåret. Under sommaren är det viktigt att se till att djuren har färskt vatten och bra bete, samtidigt som man måste ha uppsikt över flockarna så inga djur rymmer eller skadar sig. Sommaren kan också vara en tid för betäckning då tjurarna går tillsammans med korna i hagen. I slutet av sommaren tar man bort tjurarna från resten av flocken, de får då gå tillsammans under vinterhalvåret till dess att det åter blir dags för nya betäckningar.

Hösten
Hösten, som etymologiskt betyder just skörd, är den tid på året då träden självmant släpper sina frukter, då svamparna tittar fram ur marken och hela naturen vill konsumeras innan den tar sig en tupplur fram till nästa vår. Det vill säga naturen i bemärkelsen flora, för faunan, djuren, håller sig vakna ett tag till, passar på att samla in skörden så att de kan leva av den under vintern, inte helt olikt hur vi människor gör.

 För de flesta av våra uppfödare är den hektiska vallskördsperioden över. En och annan har kanske någon åkerplätt kvar – man måste vara säker på några dagars uppehåll innan vallen slås, så att gräset hinner torka lite grann. Många börjar göra sig redo för att ta hem djuren till ladugårdarna innan höstregnet hunnit göra betena alltför blöta och leriga. När djuren tas in igen är väderberoende, vissa år när hösten är varm och betet fortsätter växa kan djuren gå ute längre. Förberedelsen inför vinterstallningen innebär eventuella reparationer av ladugårdarna, men man får även ta in ensilage och halm till djuren inför vintern.  Flockarna plockas succesivt in från hagarna samtidigt som djuren vägs för att kontrollera tillväxten efter sommarbetet.

Vintern
Det finns nästan lika många sätt att ha djuren på vinterhalvåret som det finns gårdar. Men det gemensamma för alla gårdar som vi samarbetar med är att djuren får röra sig fritt och ha tillgång till frisk luft. På en del gårdar finns djuren i omgjorda ladugårdar som öppnats upp så att de har möjlighet att gå ut även på vintern. Hos andra som till exempel på vår egen gård Bjällansås, går djuren under ett stort tak som gör att det bli både luftigt och ljust.

Beteshagarna
Beteshagar är ekosystem som har en relativt lång livscykel – man skördar inte en beteshage och de kan därför bli allt från ett tiotal till hundratals år gamla. Korna betar gräset och gödslar där de själva tycker det passar. Detta gör att det skapas en naturlig mångfald av örter, insekter, daggmaskar och andra djur. Ett kretslopp och en artrikedom som korna är en del av. I Sverige är klimatet sådant att djuren inte har bete under vinterhalvåret. Därför odlar vi även vall.

Åkermarkerna
Vall är ängar som plöjs och sås om vart tredje till vart sjunde år. Av skörden gör man sedan ensilage. I samband med plöjningen gödslar vi även vallarna med vår stallgödsel.
Man skulle kunna säga att när gamla åkermarker görs om till vallodlingar tar vi itu med ett läkearbete som markerna har varit i behov av länge. Eftersom man vanligtvis både skördar och bearbetar jorden (plöjer och harvar) på åkrarna varje år, är behandlingen av åkermarker mycket mer aggressiv än behandlingen av till exempel vall. Detta gör att växter, insekter, maskar och andra organismer har svårare att trivas i åkermarker, vilket drabbar både artrikedomen och näringen i marken. Har spannmålsodlingen dessutom varit konventionell, har jorden inte såtts med baljväxter för att naturligt återfå en del kväve från atmosfären. Man har istället troligen använt konstgödsel.

Metangas och kolinlagring
Betesmarker och vallar har – utöver att de bidrar till att bibehålla en artrikedom som skulle ha gått förlorad utan kornas och fårens betande och gödslande – även en annan fördel. Ängar har en förmåga att genom kolinlagring binda kol från atmosfären, på samma sätt som skog gör. Det finns indikationer på att den areal ängar som behövs för att föda idisslare tar upp mer växthusgaser än vad djuren ger ifrån sig i form av metangas. Sammanfattningsvis gör detta att gräsuppfödda idisslare bidrar till en större artrikedom och ökad kolinlagring. Det är alltså skillnad på gräsuppfödda djur och djur uppfödda på kraftfoder vad gäller fakta som berör djurens miljöpåverkan.