Jörgen och Katarina bor tillsammans med sina tre barn i Katarinas föräldrahem. Både huset och ladugården, som är från 1934, har byggts om för att passa den växande familjen respektive den ökade mängden djur. Till sin hjälp med djuren har Jörgen vallhundarna Bengt och Buster. Katarina sköter mest pappersarbetet och jobbar annars halvtid utanför lantbruket.

Hur kommer det sig att du blev uppfödare?

Innan jag träffade Katarina hade jag en VVS-firma. Katarina är uppväxt på en mjölkgård och när vi träffades hade hennes föräldrar 30 köttdjur på gården. År 2000 frågade de oss om vi ville ta över. De första två åren sambrukade vi med hennes föräldrar. Gården var sedan tidigare ekologisk men när vi övertog produktionen såg vi även till att KRAV-certifiera den.

Som tonåring jobbade jag även som bonddräng på en gård med potatisproduktion och jag är född och uppvuxen på landet. Min pappa var månskensbonde men lade ner verksamheten i slutet av 70-talet.

Att jag blev uppfödare åt Gröna gårdar kommer sig av ett studiebesök hos Jan Karlsson och ett handslag. Han sa att han hade ont om djur och då lovade jag honom att leverera tio stycken vilket jag också gjorde. Jag trivs med Jans filosofi och det fungerar bra med hur jag föder upp djuren.

Vad tycker du bäst om med att vara uppfödare?

Vad jag tycker bäst om med att vara uppfödare för just Gröna gårdar är att hela djuret går till ekologisk försäljning och att jag kan påverka och säga min röst. Men också att det är en tight kontakt mellan Johan Stegard, som är införselansvarig, och mig, samt uppfödarna som också träffar varandra, till exempel på uppfödarträffarna. Det gör mycket. Feedbacken är viktig när det krånglar, så vi för en ständig diskussion.

Hur fungerar samarbetet med de omgivande gårdarna i byn?

Vi har ett aktivt samarbete med tre andra gårdar som har en liknande ekologisk produktion. Vi samarbetar parvis men även korsvis. Hans-Erik Blidstam har stor vallproduktion eftersom han har mjölkkor och därför de maskiner som krävs till det. Jag hyr maskinen från honom. När han är på semester kommer jag och hjälper honom.

Det började med att jag köpte ungdjur från Hans-Erik. Jag hade ingen egen press utan anlitade någon annan att pressa. Ett år hade han inte tid så jag började leta efter en annan lösning och frågade Hans-Erik, han tipsade om att ha ensilaget i plansilo. Så jag började hyra hans maskin. På det viset var det. Vi pratar dagligen med varandra.